Varför är ett misslyckat projekt eller investering något negativt? I torsdags föreläste jag på Entreprenörskolan i Uppsala om en misslyckad investering. Det var första gången jag fick föreläsa om ett misslyckande..varför har jag inte gjort det förut? Jag pratade med några studenter efter min föreläsning och ALLA ville höra om fler misslyckanden. Men Entreprenörskolan hade inte fått tag i någon som velat prata om det tidigare. Det handlar inte ”skadeglädje”, utan studenterna tyckte det var mer intressant att få höra om hinder och fallgropar än hur ”fantastiskt bra” allt går. Jag tror att om man pratar med masterstudenter vill de höra mer om den ”riktiga världen” än att ”oavsett vad du gör så kommer du bli bäst och rik”. Människor lär sig av sina misstag och delar man med sig av misslyckandet, kan fler lära sig.
Jag kollade runt i mitt kontaktnät och fråga om någon ville berätta om sitt misslyckande, men fick inte med mig någon. Jag känner till specifika händelser och investeringar som verkligen har skitit sig, som jag ville lyfta fram. Responsen från de tillfrågade var ”det går bra, bara du inte nämner mitt namn eller bolaget jag arbetar på”. Anledningen var att de inte vill ha ett rykte om sig att de har misslyckats i näringslivet. Det ända jag tänkte var: MEN VARFÖR?! Varför ska du skämmas över dina misslyckanden – det är väl så du lär sig? Skulle man bara lyckas med allt man gör – blir det inte tråkigt i längden? Samtidigt anser de tillfrågade att fler personer borde våga satsa på sina idéer och det är inget fel att misslyckas. Men HUR ska din omgivning kunna tycka det är OK att misslyckas om du 
inte vågar visa att du har misslyckats? Vi måste stå för våra misslyckanden och tänka, ”aja nu har jag misslyckat, då tar jag nästa istället”. Är det ingen som börjar, kommer ingen kunna förändra inställningen.
Många entreprenörer vill förändra kulturen genom att visa upp sina misstag – var med du också! Berätta, vad har du lärt dig av ditt misslyckande?
