Är entreprenörskapet som vi känner till det i Sverige likadant i andra delar av världen eller har entreprenörskapet anpassat sig geografiskt?
Om man har sådana frågor hur tar man reda på det? Jo, man tar ett flyg och åker till ett annat land – Polen blev platsen för mitt studiebesök! Jag fick äran att följa med entreprenören Juliana Farbotka under en arbetsdag. Hon är grundaren och VDn till bolaget Farbotka. Farbotka är väskföretaget som har tagit Polen med storm under det senaste året. Deras framgång fångade mitt intresse och jag kände att jag måste åka dit för att hälsa på och se hur de arbetar.
Något som slog mig direkt när jag mötte Juliana var hennes driv. När jag började fråga ut henne kring bolaget, hennes produkter och hur allt började lyste det i hennes ögon! Det bevisade för mig att en entreprenör är entreprenör oavsett land och förutsättningar. Jag tror att jag bara stod och log när hon berättade – hennes glädje och passion bevisade att hennes företag har uppkommit av rätt anledning (enligt mig)!
Juliana flyttade från Vitryssland till Polen när hon var 17 år för att studera pedagogik. Hon kommer från en entreprenörs/företagsfamilj och Juliana berättar att om hon skulle stannat kvar i Vitryssland skulle hon nog tagit över familjeföretaget. Däremot säljer företaget målat fönsterglas vilket hon varken har kunskap om eller något intresse kring.
När hon flyttade till Polen saknade hon företagandet och 2011 började hon skissa på väskor – mest för skojs skull. Därefter fick fler upp ögonen för skisserna och ett företag drog igång. Allt började i ett garage och därefter har lokal efter lokal vuxit fram – precis som Steve Jobs!
Idag har Farbotka ingen fysisk butik utan har ett showroom där kunder ska kunna klämma och känna på
produkterna samt se färgerna som erbjuds. Enligt Juliana är ingen butik lönsam, fler och fler butiker stänger igen i Polen. Idag verkar ett showroom räcka för kunderna men Juliana drömmer om att öppna en butik i Warszawa någon dag.
Jag frågade Juliana vad de har gjort för att få ett sådant uppsving av företaget det senaste året. Hon berättade att deras främsta framgångsfaktor inom marknadsföring och försäljning är deras relation med kunder, som skapats via sociala medier. Mycket arbete har lagts för att få aktiva kunder, t.ex. många olika tävlingar. En tävling som förekommer ofta är att kunderna får namnge nya produkter eller färger. Juliana berättar att kundernas aktivitet bevisar att de är intresserade av företaget och produkterna samt att det ger en snabb återkoppling om vilken produkt som är populär för stunden. Allt detta har lett till att Farbotkas försäljning sker till största del via sociala medier, främst Instagram, men de använder sig även utav produktplacering via kända polska profiler. De har även fått fler samarbeten med diverse accessoarföretag i Europa, vilket gett dem möjlighet att expandera internationellt. Mycket jobb och slit har krävts – men det är inte slut än säger Juliana!
Något som fascinerade mig var när jag pratade med både medarbetarna och Juliana om arbetstiderna. En vanlig arbetstid i Polen är 07.00-15.00, vilket fick mig snabbt tänka på hur lite de måste arbeta i och med alla raster. Det fick jag svälja snabbt…..det finns ju inga fikaraster och knappt lunchrast! Deras inställning är att göra det bästa av arbetsdagen när man var på plats och utnyttja varenda sekund – med raster förlorar man mycket tid. Jag blev helt stum! Det är inte så att raster är förbjudna utan medarbetarna får välja ifall man vill ha rast eller inte. När jag berättade om Sveriges fikastunder på jobbet förstod de inte riktigt syftet. Däremot, något som jag chockade dem med var allt arbete på helger och kvällar som jag och många andra utför. Juliana berättade för mig att hon aldrig arbetar efter kl 15 och hon skulle aldrig heller kontakta sina medarbetare utanför arbetstid. Jag fick även motfrågan: “Tror du det skulle vara så om ni inte hade alla raster?” Jag hade inget bra svar, har ni?
Nyfiken som en strut frågade jag om det är vanligt med företagande i Polen. Juliana berättade att det är
populärt att driva bolag i Polen, hon retades lite och sa att det kan beror på att det inte finns något krav på aktiekapital som i Sverige. Hon berättade även att det inte finns några olika bolagsformer utan att det bara finns en typ. Däremot betalar företagaren en lägre arbetsgivaravgift under de två första åren.
Men (som för alla företagare) har det vart en tuff resa. Polen har inte lika höga skatter och avgifter för en anställd, men det är fortfarande väldigt tufft säger Juliana. Som arbetsgivare vill man ge de bästa förutsättningarna och då även intäkterna rulla in regelbundet. Vilket hon tycker det har varit svårt med då väskor inte är en produkt som man bunkrar upp med. Vidare berättade Juliana stolt att inkomsterna det senaste året har blivit mer stabila och idag har hon åtta personer som arbetar åt henne.
Ett annat hinder som Juliana nämnde handlar om sin egna inställning till arbetet. Hon berättar om sina motivations-/kreativitetsdagar, “Ena dagen är jag jättekreativ och bara jobbar järnet, andra dagar är jag som en elefant och gör ingenting”. Det jag kan försäkra henne och dig, kära läsare, om är att alla har det så. Det finns nog ingen entreprenör som älskar sitt liv varje dag.
Studiebesöket hos Farbotka var verkligen häftig och jag rekommenderar verkligen spontana besök. Det var spännande att se hur en produktion i Polen och hur inställningen till vissa aspekter skiljer sig mellan olika länder. Däremot, tankar kring entreprenörskap och drivet kära läsare det är samma oavsett land!
Ett svar