Anna Eriksson Vallin, är snart 32 år gammal och bor tillsammans med sin fästman i Stockholm. Hon jobbar för närvarande heltid som jurist på Kammarrätten i Stockholm där hon utbildar sig till domare. Hennes störta intresse är hantverk som hon sysslar med i stort sett dagligen. Det rör sig främst om textilhantverk, men Anna drar sig inte för att snickra ihop saker som behövs eller som hon vill ha. Ett stort gemensamt intresse Anna och sin fästman har är att resa. De försöker framför allt besöka deras favoritland Italien en eller två gånger per år. Båda har studerat några terminer italienska vilket tar dem fram ganska hyfsat.
Mannacrame föds
Jag startade mitt företag Mannacrame i november 2016. Det är ett företag som i huvudsak skapar olika alter i makramé (amplar, väggbonader m.m.). Namnet är en mix av engelska ordet macramé och Anna (läs mAnnAcrame). Allt började när jag var sjukskriven efter en större ryggoperation och var väldigt uttråkad. Jag såg en väggbonad på Instagram och ville pröva på att göra en själv. Jag köpte lite tråd och sedan dess är jag fast. Anledningen till att jag överhuvudtaget bestämde mig för att öppna en webbshop var att vi till slut hade så mycket makramé hemma att min sambo på skoj ställde ett ultimatum. ”Börja sälja ditt arbete, eller sluta”. Valet var enkelt. Kort därpå började jag förbereda mig på att öppna min egen webbshop, starta företagskonton på sociala medier och läsa på om företagsformer. Även om jag numer har ”affärerna” i åtanke varje dag så är det känslan av att knyta som driver mig. Det är som terapi för mig. Jag har levt mer än halva mitt liv med omfattande ryggsmärtor. Makramé har hjälpt mig att fokusera på annat och hitta något som jag gör för mig själv och ingen annan.
Mannacrame, verksamheten
Jag driver mitt företag via en webbshop. Jag erbjuder frakt över hela världen vilket vidgar kundkretsen markant. Jag tror inte att en fast butik som endast säljer makramé skulle gå runt särskilt bra, därför ser jag till att hänga mina alster i andras inredningsbutiker och fokuserar helt på min egen webbshop i stället. Däremot erbjuder jag workshops och makramékvällar som hembesök på plats i Stockholm. Det är ett väldigt trevligt inslag i min verksamhet.
Jag har för närvarande som mål att kunna gå ner i arbetstid som jurist och kunna kombinera ett arbetsliv som både jurist och hantverkare. Det är så klart en mycket mer osäker inkomstkälla, men jag trivs verkligen med att jobba med händerna och skapa saker från början.
Anna, hobbyföretagaren
För tillfället ser jag mig själv lite som en hobbyföretagare. Jag har inte den tiden jag skulle vilja lägga ner på mitt företag, men tänker samtidigt inte känna stress och press över det. Sådana känslor skulle ta bort det roliga, något som jag inte är villig att riskera. Man läser hela tiden om företagsamma människor som har massor av järn i elden och kanske till slut förlorar sin passion. Jag ser inget fel i att ta saker i sin egen takt men att hela tiden ha kvar sin passion för arbetet.
Entreprenörsresan
Jag tror att det hårdaste med att starta eget företag har varit att blottlägga sin passion för andra. Även fast jag intalar mig själv att jag inte bryr mig särskilt mycket om vad andra tycker vill ingen höra att de saker man gör är dåliga eller fula. Jag vet att många i min omgivning inte kunde bry sig mindre om makramé, men de respekterar samtidigt att det är min grej och har inget ont att säga om det. Precis som jag aldrig skulle tala illa om någon annans intressen. I de sociala medierna är man dock inte skyddad mot sådan kritik på samma sätt eftersom människor tycker och tror att man kan häva ur sig vad som helst så länge man har internet som skydd. Än så länge har jag inte råkat ut för något sådant, men jag är beredd på att det kommer hända.
Än så länge har företagandet behandlat mig väl. Tuffast under den korta tid jag hållit på har varit mig själv och min kropp. Efter flera operationer har min fysik börjat vackla vilket gjort att jag varit sjukskriven på deltid under en längre tid. Att mitt i allt det här bestämma sig för att starta eget företag kanske inte låter särskilt smart. Men då får man ha i åtanke att från första knut har jag älskat varje sak och gjort. Även fast det många gånger har varit jobbigt fysiskt har känslan av att skapa saker med händerna vägt upp.
Det finns säkert flera saker som jag borde ha gjort annorlunda, men det finns inga beslut jag tagit som plågar mig idag.
Att knyta makramé har i stort sett bara inneburit positiva saker. I stället för att glo på tv eller inte göra någonting har jag använt min tid till att skapa saker som ger både mig och andra glädje. Om jag fick som jag ville skulle jag få knyta ännu mer i framtiden.
Vad skulle du säga är det främsta misstaget de flesta gör i början?
Det främsta misstaget jag gjorde var att tro att min butik skulle rulla igång av sig självt, bara baserat på att makramé är på tapeten i Sverige för tillfället. Så är ju inte riktigt fallet. Det krävs marknadsföring, hårt jobb och lite jävlaranamma för att folk ska upptäcka dig. Sådant kommer inte av sig självt. Jag är ännu inte en sådan person som är duktig på att ta bilder och snygga Instagramfoton. Det är något jag jobbar på och hoppas bli bättre. Ta inte kunderna för givet, man måste jobba för att de ska hitta dig, och jobba ännu hårdare för att de ska handla av dig.
Varför ska man driva företag?
För min del handlar hela grejen om att jag får göra det jag älskar och dela med mig med andra. Att mina försäljningar dessutom innebär att jag kan fortsätta knyta utan att drunkna i amplar och väggbonader ser jag som en enorm bonus. Jag känner mig lika glad och tacksam varje gång en order ramlar ner i inkorgen. Jag hoppas den känslan aldrig kommer försvinna.
Jag tycker än så länge inte att det finns så många baksidor med företagandet, särskilt inte eftersom jag än så länge gör det på hobbynivå. Jag kan tänka mig att stressen och pressen blir större ju mer man förlitar sig på företaget för sitt dagliga bröd. Det är något jag verkligen vill undvika. Det är inte lätt att driva eget företag, om det var det skulle alla driva ett. Man får ta det onda med det goda, och därmed även baksidorna, när de väl kommer knackandes på dörren.
Makramécommunityn på sociala medier är stor, och de allra flesta är snälla och pushar varandra. Vi är del av den nya hantverksrörelsen som jag har mycket att tacka. Till följd av detta har jag fått nya vänner i hela världen och även hemma i Stockholm. Jag tror att det som kvinnlig företagare är viktigt att hitta sin egen community som ger samma stöttning oavsett område. Det är alltid bra med konkurens, men blir den för hård och smutsig kan det innebära att man tappar lusten. Det finns inget roligare än att få beröm av andra hantverkare, något som jag gillar att ge till andra. Framför allt till folk i uppstartsfasen, de behöver alltid en extra push för att känna sig välkommen in i gänget.
Ett svar