Entreprenören Anna Munyua, 45 såg brister i hur mångfalden speglas i barnbilderböcker. Anna hade själv många bokidéer, men inget bokförlag var intresserade av ge ut hennes böcker. Då startade hon sitt eget bokförlag: Avaltea. Tillsammans med man och två barn bor Anna på Lidingö i Stockholm. Målet är att ge ut böcker som speglar mångfalden i det Svenska samhället så att läsare kan känna igen sig!
Starten på resan
När jag var barn i 70-talets Sverige existerade knappt svenska barnbilderböcker med mörkhyade karaktärer. De som gjorde det speglade ett slags utanförskap, flyktingtematik, eller Pippis kurredutter. Det här var inget jag kunde känna igen mig i som född och uppvuxen i Sverige. När jag väntade mitt första barn 2003 tog jag för givet att barnlitteraturen hade förändrats. Jag hade nyligen läst litteraturvetenskap vid universitetet och visste betydelsen av litteratur samt identifikation. När man som läsare speglas på ett positivt sätt i sin samtidslitteratur stärker det den egna självbilden. Läsaren skapar många gånger sin bild av hur ett samhälle bör vara utifrån just litteraturen. År 2003 hade tyvärr i stort sett ingenting hänt när det gällde mångfald i svenska barnbilderböcker. Det fanns visserligen böcker om adoption och flyktingar men jag ville ha böcker där karaktärerna bara fick vara, utan kommentarer om utseende eller bakgrund. Så även om jag bestämde mig för att skriva böckerna för mina barn, och alla andra barn som finns där ute skrev jag dom också för barnet i mig som aldrig fick uppleva att identifiera sig i barnlitteratur. Det närmaste jag kom identifikation var nog karaktären ”George” i Enid Blytons Fem-böcker. George hade kort mörkt lockigt hår, precis som jag. Hon var en pojkflicka, och som barn misstog många mig för en pojke just på grund av mitt korta lockiga hår.
Varför valde du att starta företag?
Jag valde att starta företag för att inget etablerat förlag var intresserade av att ge ut mina bokidéer. Det enda alternativet var att själv ge ut dem. När jag fick möjlighet att under en sommar testa min idé gjorde jag det. Jag hade ingen erfarenhet av bokbranschen men jag hade ett brinnande intresse och jobbade hårt för att lära mig branschen och alla delar som krävs för att ge ut en bok. Jag fick väldigt mycket stöd av familj, släkt och folk runt omkring mig. Jag trodde att min största marknad skulle vara Stockholm, Göteborg och Malmö. Men det var norrbottningarna som gick ”all in” och köpte mina böcker. De tyckte att jag kämpade för en viktig sak. Deras engagemang och uppskattning för mina böcker är jag otroligt tacksam för. Så småningom köpte även biblioteken i övriga Sverige böckerna och på så sätt nådde böckerna ut till hela Sverige. Idag har jag gett ut totalt fyra böcker och arbetar nu med att översätta böckerna till andra språk. Många förskolor läser böckerna om Melvin. Jag har fått återkoppling om förskolor som arbetar med böckerna som teman. De ritar stora planscher, gör teatrar och pratar om händelserna och teman i böckerna. Genom att översätta titlarna hoppas jag att barn med annat modersmål än svenska ska få möjlighet att ta till sig Melvin och böckernas budskap på sitt hemspråk. Det är alltid en speciell upplevelse att få läsa eller höra litteratur skrivna på sitt förstaspråk.
Drivkrafterna bakom Avaltea
Jag drivs av min vision att alla barn i Sverige ska kunna gå in i ett bibliotek och utan svårigheter hitta böcker där de ser sig själva positivt representerade. I många andra branscher såsom PR, film och mode ser vi idag en mångfald. Men barnboksbranschen är väldigt konservativ. Det har länge hävdats att bokköparna inte är intresserad av barnbilderböcker som visar andra karaktärer än de som historiskt har kallats “traditionellt svenska”, det vill säga karaktärer med vit hy. Jag har haft ett stort behov av att motbevisa den tesen och kan idag konstatera att den tesen inte alls stämmer. Och vi är nu på väg att se en förändring av attityd och uppfattning kring vad som är svenskt. När jag år 2009 gav ut ”Melvin viktigast i världen”, som har en huvudkaraktär med brun hy, fick boken väldigt mycket uppmärksamhet i media. Anledningen till detta var att boken var så unik, det var den första boken i Sverige vari en brun huvudkaraktär porträtteras utan att karaktärens hudfärg eller härkomst särskilt kommenteras. Det här var för 11 år sedan. Idag höjer vi inte förvånat på ögonbrynen när vi ser en mörkhyad huvudkaraktär även om det fortfarande är ovanligt. Många gånger får jag också höra kommentarer att mina böcker är för politiskt korrekta. Det är för många annorlunda karaktärer. ”Jämfört med vad då?” brukar jag fråga. Om man jämför med andra svenska barnbilderböcker så är svaret: Ja. Men om man jämför med den verklighet jag och många andra svenskar lever i är svaret: Nej. När jag vistas i centrala Stockholm så ser jag inom loppet av femton minuter personer med brun hy, romer, transsexuella, rullstolsburna, kvinnor med slöja, män med turban etc. Människor i många mindre orter ute i Sverige upplever sin vardag precis som jag. Men på något sätt reagerar vi när verkligheten speglas i barnbilderböckerna, för det är vi inte vana vid.
Vart bedriver du din verksamhet idag?
Jag driver mitt företag från mitt hem och jag sköter det mesta själv. Min erfarenhet är att det är bra att driva företag i Sverige. Man kan ha en bra dialog med myndigheter, det är ordning och reda. Dessutom förstår många människor i Sverige vad jag vill åstadkomma. Många vill läsa, stötta och hjälpa till att sprida böckerna. Utan dessa människor skulle Melvinböckerna inte ha en marknad.
Utmaningar under entreprenörsresan
Det är svårt att säga vad som har varit jobbigast. För även sådant som är jobbigt är lärorikt och kan i efterhand kännas bra. För några år sedan medverkade jag i en debatt i nyhetsprogrammet Aktuellt på SVT. Jag debatterade mot en ledarskribent från tidningen DN. Vi diskuterade huruvida man bör ha kvar ”N-ordet” i Pippi-filmerna. Jag var emot ordet och ledarskribenten var för ordet, i det sammanhanget. Det var en emotionellt jobbig debatt för att ämnet ligger mig så nära hjärtat och det gör mig ledsen när N-ordet används. Men jag är så tacksam för att jag fick förtroendet att genomföra debatten. Stödet jag fick efteråt av många människor, med och utan min bakgrund, var enormt. Det gjorde mig så glad att jag faktiskt förde andras talan, inte bara min egen. Jag tror att det är det som kännetecknar en entreprenör. Någon som vill fylla en lucka, visa på ett behov och ges möjligheten att vara med och förändra.
Svårast för mig har varit att arbeta ensam. Jag älskar att arbeta i team, i grupp. Jag blomstrar i samarbete med andra människor. När jag skriver känner jag mig inte ensam, då befinner jag mig tillsammans med mina karaktärer, i deras värld. Men när jag jobbar administrativt får jag anstränga mig för att prestera.
Det bästa med att driva företag!
Det bästa med att driva företag är att man får förverkliga sina idéer. Se dem växa fram och få egna ben. Jag hörde på omvägar om en mamma som pratade om vad de läser hemma. Hon sade: ”Vi läser de vanliga böckerna. Du vet: Alfons, Gittan och Melvin”. När jag hörde det blev jag så tacksam. Där är ytterligare ett barn som kommer att se sin samtid i ett bredare normkritiskt perspektiv.
