Emmeli skapar föremål i gränslandet mellan konstens och designens värld. Att starta eget företag var sedan länge en dröm och viljan fanns där. Modet att ta steget kom efter en uppenbarelse hur skört livet kan vara. Efter ett hastigt insjuknande i sepsis, en fruktansvärd nära-döden-upplevelse, tog Emmeli steget och satsade på sitt konstnärskap. Men att kombinera entreprenörskap, konstnärskap och föräldraskap är inte alltid en helt lätt:
”Det kan vara tärande att vara både mamma och egenföretagare i ett kreativt yrke. Jag älskar mitt barn över allt annat, men lider ofta över att jag inte kan jobba mer, att vara föräldraledig var stundvis tortyr och jag åts upp inifrån av att jag inte kunde få utlopp för mina idéer”, berättar Emmeli.
Möt Emmeli Hultqvist
Emmeli Hultqvist är 36 år och bor i Göteborg tillsammans med sambon Magnus och sonen Roy, 2 år. Familjen tillbringar också så mycket tid i huset i Dalsland för att ge sonen en så naturnära uppväxt som möjligt. Emmeli arbetar med sin passion – keramik. Utöver det är ett av hennes största intresse att plocka saker i naturen: svamp och bär, ja till och med stenar! Emmeli beskriver sig själv som en periodvis enstöring, men samtidigt har hon en genuin nyfikenhet på människor, speciellt de som är lite annorlunda.
Vad motiverar dig Emmeli?
Jag har aldrig varit ekonomiskt motiverad, utan drivs av en strävan att få konstnärliga kickar. Jag motiveras också av att glädja andra genom mitt hantverk, tycker om att ge bort presenter till dem som jag vet uppskattar det.
Ibland får jag idéer som att jag vill rulla bort mina drejskivor till min sons förskola och låta barnen kladda och ha kul. Jag har alltid haft en dröm om att kunna ta emot personer med funktionsvariationer, men tyvärr finns det inte utrymme för den typen av projekt i dagsläget. Däremot finns jag alltid tillgänglig som aktivitet hos organisationen ”Min stora dag”.
Företaget – Keramik och konstnärlig integritet
Jag driver ett litet enmansföretag, Emmeli Hultqvist AB, som skapar i gränslandet mellan konst och inredning och keramik är mitt material. Jag är stolt över min konstnärliga identitet, att folk känner igen mitt arbete.
Ett mål är att jag vill skapa minst en modern klassiker! Kanske har jag redan gjort det, vem vet? Verksamheten är en stor del av min identitet. Jag balanserar alltid mellan att vara äkta och spännande, men samtidigt tillräckligt kommersiell för att attrahera en bred kundgrupp. Att skapa verk som säljer är alltså ett ständigt mål.
Ett annat mål som jag eftersträvar är att fortsatt kunna utföra mitt konstnärliga arbete och leva på lönen det ger. Jag skulle inte kunna säga att keramiken är mitt yrke om jag inte kunde försörja mig på det. Det finns alldeles för många som utger sig för att vara yrkesutövare men som egentligen blir försörjda eller försörjer sig på någonting annat. I framtiden skulle jag vilja pröva på att designa för andra och ta reda på om min stil kommer fram även genom fabrikstillverkade produkter.
Resan till entreprenörskap
Jag är en extrem trygghetsperson, om inte min sambo hade peppat mig så hade jag aldrig vågat ta steget att bli egenföretagare. Jag började med att starta en enskild firma, som jag ombildade till bolag i samband med min föräldraledighet. Under större delen av min sons första levnadsår jobbade jag deltid, cirka två dagar i veckan. Min sambo driver också eget, det ger en stor frihet och vi lever ett flexibelt liv.
Att jag valde att starta eget bolag grundade sig i att jag var olycklig i den arbetssituation jag tidigare befann mig i. Jag kände mig bunden, frustrerad och jag längtade alltid till keramikverkstaden. Sen fick jag oväntat sepsis, även kallat blodförgiftning, och blev inlagd på sjukhus, då insåg jag att livet är skört. Så efter min sjukskrivning var jag redo, jag sade upp mig från min anställning och körde igång! I början fick jag starta-eget-bidrag och en coach, det gick väldigt smidigt.
Vad är dina erfarenheter av entreprenörskapet?
Det bästa med att vara entreprenör är friheten som det ger och att jag får göra det jag verkligen är bra på!
Det som jag upplevt som svårt har varit att kombinera verksamheten och konstnärskapet med att vara förälder. Det kan vara tärande att vara både mamma och egenföretagare i ett kreativt yrke. Jag älskar mitt barn över allt annat, men lider ofta över att jag inte kan jobba mer. Att vara föräldraledig var stundvis tortyr och jag åts upp inifrån av att jag inte kunde få utlopp för mina idéer, om jag hade vågat så skulle jag väntat några år med att bli mamma, men kroppen är kvinnans förbannelse.Sen är jag personligen ointresserad av allt det administrativa som företagandet innebär. Det är svårt att pausa skapandet och motivera mig själv att ta tag i annat som jag måste göra. Men det enda som jag ångrar är egentligen att jag borde skaffat en större lokal redan från början.
Hur gör du för att balansera jobb och fritid?
Att balansera jobb och fritid är ibland otroligt svårt, men eftersom både jag och sambon är egenföretagare så har vi större flexibilitet. Sen ligger min lokal bara 10 minuters gångväg hemifrån och sonens förskola ligger på samma innergård, det är otroligt smidigt. Jag kan jobba vilka timmar på dygnet som helst om det krisar och min ”lediga tid” väljer jag ändå ofta att vara i verkstan för att jag älskar det. Kallet att gå dit är ibland en förbannelse för det sociala livet!
Tips till andra entreprenörer
Jag tror att många lägger för mycket tid och pengar på att skapa en ”cool” image utan att ha en produkt som bär. Det är bättre att pröva sina vingar först och sen arbeta på sin image. Sen tror jag också på att:
- Gå på magkänslan. Var genuin, lyssna på dig själv och andas.
- Påminn dig själv om ditt värde och att din tid är värdefull!
- Försök regelbundet träffa andra som ger dig kraft, lust och andra infallsvinklar, förena nytta med nöje.
