Företagaren Lea Larsson drivs av att skapa förändring, att utveckla och att inspirera. Hon bor i södra Stockholm och beskriver sig själv som snäll, skojig och en fena på att spela trummor. Lea arbetar som konsult och föreläsare. Hon vill skapa ett mer inkluderande samhälle genom att utbilda inom hbtqia-frågor. Utöver det är hon även trummis i ett etablerat Stockholmsbaserat metalband!
Vad gör din verksamhet?
Jag föreläser och jobbar som konsult med att skapa ett mer inkluderande och jämställt samhälle där alla inte bara får plats utan får lika mycket utrymme och samma förutsättningar. Jag utbildar, förändrar och påverkar inom hbtqia frågor, jag inspirerar till förändring och ger nya perspektiv. Innan pandemin föreläste jag, höll utbildningar, kurser och paneldebatter med frågor inom jämställdhetssegmentet. Jag turnerade med mitt band och var med i konstmusikaliska projekt. Jag ställde snabbt om till digitala föreläsningar och konsultjobb i och med pandemin. Det gick förvånansvärt enkelt att ställa om till att titta in i en kameralins eller på en skärm istället för en publik, men jag föredrar scenen alla dagar i veckan. Med det sagt, ett digitalt metalbandsgig är ju bara ett förklätt antiklimax, en ren panikåtgärd.
Det bästa med att driva företag
Jag tycker att det bästa med att driva företag är friheten att kunna göra det man vill, när man vill det. Det blir ju ofta fler arbetstimmar än vid till exempel en anställning, men det är värt det alla gånger tycker jag. Min drivkraft är att lära mig nya saker, att driva förändring och att utforska nya fronter. Jag drivs av att leva, av att upptäcka, inspirera, utveckla och skapa.
Vilka viktiga lärdomar har du fått från din resa?
Gör det du själv vill ha, inte det du tror andra skulle vilja ha. När jag försökte passa in och erbjuda det jag trodde andra efterfrågade, så fungerade det inte. När jag tillslut struntade i allt och gjorde det jag brann för och faktiskt hade massor med erfarenhet inom, så bara funkade det. Ett bra exempel på det är när jag valde att vara öppen med vem jag är och till fullo kunde vara hela mig själv. Jag slutade spela någon annan, en ”framgångsrik kvinna” eller ”häftig populär kille” för att passa in i normen. Det hade ju egentligen bara baserats på min dåvarande syn på hur en man eller kvinna ska vara. Det här är något jag har extremt mycket erfarenhet av, både något som jag sett från olika vinklar, och något jag har stått utanför. I jämförelse med andra har jag ju studerat detta i fågelperspektiv, och när jag insåg det så var det en otrolig styrka. När jag började använda de erfarenheterna professionellt märkte jag att jag hade erfarenheter som var unika och som det fanns ett stort behov av.
Möjligheten att se världen ur flera perspektiv
Jag är själv transperson och var en av de första i Sverige att genomgå det svenska vårdförloppet för könsdysfori för drygt 20 år sedan. Därför har jag sett världen från två ganska binära synsätt och lärt mig av det. Med binära synsätt menar jag att jag tilldelades manligt kön vid födseln, men egentligen alltid har identifierat mig själv som tjej. Och under ett flertal år accepterades jag inte in i någon av dessa två ytterligheter. Erfarenheten från detta är högst perspektivförändrande. Jag har varit där i killarnas omklädningsrum, anammat machoideal och spätt på typiska jargonger för att passa in, livrädd för att folk skulle förstå att jag egentligen var tjej. Samtidigt har jag varit i kvinnonormen och spelat ut vad jag då trodde var en typisk kvinnlig norm för att passa in som den jag är utan att bli avslöjad som ”kille”. Jag har ändå haft möjligheten att passera socialt både som kvinna och som man.
Med erfarenheterna från ett liv som kameleont har jag fått en annan bild av vad det innebär. Jag har studerat normerna som många blint följer men sällan ifrågasätter. Många tänker att dom är normkritiska, men det finns så många lager av normer och programmering som formar oss som människor som vi ofta är helt omedvetna om.
Om du kunde göra om din resa – skulle du ändra på något?
Jag hade gärna vågat tro på mig själv tidigare, tro på att det jag haft att säga var viktigt, att mina erfarenheter var unika. Jag har alltid vetat att jag är kvinna, samtidigt som jag alltid har rackat ner på mig själv. Min självbild har formats av vad folk sagt till mig och hur jag blivit behandlad under livet. Om alla säger till dig att du är sjuk i huvudet, äcklig, en förvirrad man i kjol, jag då kan det bli så att man formas av det. Att det blir din egen självbild. För mig tog det lång tid att bryta stigmat jag hade kring mig själv trots att det helt och hållet var skapat av min omvärld.
Leas tips till andra entreprenörer!
Var dig själv. Analysera inte dig själv så mycket och försök inte följa vissa normer utan var bara dig själv. Visa din passion, nörda ner dig i din grej och bara tro på dig själv. Om inte annat så blir det en mycket roligare och mer meningsfull tillvaro.
This or that med Lea Larsson
Tack, Lea, för ditt engagemang och din medverkan i årets Sommarinspiratörer!
