Företagaren Elin Richarz, bosatt i Åkersberga norr om Stockholm, arbetar med sitt stora intresse krishantering inom bolaget Practise Risk. Hon har även startat upp ett techbolag för digitala lösningar inom ledning, men fascineras idag främst av samhällets system som samverkar på olika nivåer. På fritiden är hon tränare i dressyr, och hon älskar att testa nya aktiviteter samt besöka nya platser. Hennes mål är att bidra till ett bättre och tryggare samhälle!
Varför valde du att starta företag?
Mitt intresse för krishantering, att verksamheter och individer faktiskt klarar av att hantera svåra situationer och hög ansträngning – har gett ett rätt fokuserat arbetsliv. “Krishantering är det enda jag kan, men jag kan det bra” brukar jag säga när jag får frågan. Efter att ha arbetat som konsult i flera år och sedan som Corporate Crisis Manager för flygplatskoncernen Swedavia kände jag att jag åter ville få möta fler verksamheter. Jag ville vara delaktig i att bygga krishanteringsförmåga så som jag anser att det behöver göras: systematiserat och långsiktigt. I februari 2017 gick jag in i moderbolaget Practise, då var jag var 34 år. Bolaget var då uppstartat men fortfarande i idéstadiet. Jag utvecklade affärsområdet Practise Risk och bröt sedermera ut det som ett eget bolag för att kunna utveckla det med rätt förutsättningar.
Verksamheten Practice Risk
Vi stöttar verksamheter, privata liksom offentliga och inom alla olika branscher, med att bygga och utveckla krishanteringsförmåga – alltså att se till att verksamheten faktiskt har en stabil grund och kan hantera svåra händelser och ansträngning med bibehållna värden. Helst arbetar vi förebyggande genom att ta fram strukturer, planer och analyser och arbetar med individer genom utbildning och övning. I skarpa händelser har vi kompetens att gå in och stötta krisorganisationer i deras hantering. Och efter att något hänt arbetar vi med utvärdering och analyser för att erfarenhetsåterkoppla och skapa lärande enligt intentionen om ständig förbättring. Kriser ska leda till att verksamheter faktiskt blir bättre!
Huvudkontoret finns i Stockholm, men kriser kan uppstå överallt. Jag har två anställda i Åre/Östersund, en i Uppsala och så är vi två här i Stockholm. Men vi arbetar över hela landet och även internationellt, min största uppdragsgivare just nu har sitt huvudkontor i Oslo.
Vad drivs du av?
Ytterst drivs jag av en dröm om ett resilient samhälle – som står stadigt oavsett hur mycket det blåser. Men för att bryta ner det så har jag en stark fascination för samhället som system där individer, föreningar, företag och myndigheter på alla nivåer är kugghjul i helheten. Att få arbeta med att förbereda verksamheter och människor på det värsta tänkbara är ett stort förtroende, och att få vara med när något händer och se hur individer växer i sina roller och organisationer klarar av att styra om är mycket tillfredsställande. Det som är positivt med att driva ett företag är också att själv få möjlighet att utveckla idéer och metoder och därigenom fullt ut kunna stå för det jag gör. Det är en härlig känsla!
Att vara företagare – inte alltid så lätt!
Som anställd kan man gå hem och stänga av, det upplever jag är svårare som företagare. Det kräver rätt mycket planering av mig att vara ledig, men det är något som jag jobbar med! Som alla mindre företag brottas man med ekvationen likviditet och arbetsbelastning. Jag har valt att inte ta in något externt kapital utan låta verksamheten bygga sig själv – vilket såklart medför att kapital att anställa kommer efter att en större leverans genomförts. Nu har vi kommit en bit och hittat en hållbar väg, men det är klart att det varit och i och med Corona är utmanande. Sedan om jag ska vara helt ärlig, även om det kan låta kallt, så har det jobbigaste varit att hantera anställda. Ett litet bolag har sällan förmånen att kunna vara tydligt i ansvarsfördelning eller lägga mycket tid på den interna resan även om det är viktigt. Och i en utvecklingsfas förändras parametrarna ibland snabbt. Individer är olika och stundtals har jag känt mig otillräcklig som ledare, när balansen mellan behovet av att skapa intäkter för att betala löner och att vara närvarande som chef varit skev.
Lärdomar och tips från resan
Om jag skulle ändra något på min resa med det jag nu vet, skulle jag ha satt en längre tidsplan på de initiala projekten och fler definierade delmål för att inte drabbas av känslan och frustrationen av att inte komma någonstans – för det gör man! Jag skulle även knyta till mig ännu fler mentorer, rådgivare och nätverk.
Det främsta misstaget jag tror att de flesta gör i början är att tänka för kortsiktigt och försiktigt. Det är viktigt att vara “realistiskt orealistisk” – att tänka stort och långt och sedan bryta ner det. Mitt tips till andra är att våga och att tänka stort! Man blir bra på det man brinner för, så se till att företaget verkligen gör det du blir glad av.
